Valparnas uppväxt!
Valparna är här!
Torsdag 16 maj kom Ellas och Midas valpar. Det blev totalt 7 st små underverk. 4 hannar (3 bruna + 1 skimmel) och 3 tikar (1 brun + 2 skimlar).
Valpningen gick bara bra och alla valpar är pigga och krya. Ella har varit jätteduktig. När den första valpen kom, var hon lite frågande men när nummer 2 och sen nummer 3 kommit och gapade och skrek så fann hon sig direkt sin modersroll. Hon är väldigt mån om dem och tar hand om dem på bästa sätt. Skulle de av någon anledning irra iväg så är hon snabb på att samla ihop alla nära intill sig men oftast så ligger de mest nöjda intill spenarna och varvar sömn med att dia. Nu hoppas vi att allt ska få fortsätta på samma okomplicerade sätt.
Första veckan!
Tiden går fort. Ellas och Midas valpar har hunnit bli 1 vecka gamla.
Ella är en duktig mor och sköter om dem väl. Hon har tillbringat all tid i valplådan förutom när hon ska äta eller rastas. Pysslar och tvättar dem och ser till att de får di. Första dagarna betedde hon sig som en höna så fort det gnyddes och ville samla ihop dem alla in under sig och mellan frambenen. De var inte riktigt med på noterna alla gånger, men blev nöjda när det sedan erbjöds di.
Fyra av valparna är bruna som alla har vit teckning på bröstet i mer eller mindre utsträckning. Två av dem har även lite vitt på tassarna. Av skimlarna så har två av dem mörkt bruna fält medan den tredje är något ljusare kastanjebrun. Jättefina allihop!
9 dygn gamla!
Nu händer saker!
Fortfarande stängda ögon och öron men valparna börjar lyfta sina huvuden och så smått försöka ta sig fram på tassarna istället för att bara åla och kravla fram. Framfarten är visserligen väldigt ostadigt och de trillar omkull mest hela tiden, men det går framåt och de tar sig fram med förvånandesvärd snabbhet.
Det är lite roligt att studera dem och kanske är det redan nu man kan skåda deras kommande personlighetsdrag? Tre av dem var vakna och kände för en mjölkslurk, men Ella låg med ryggen mot dem. Förstfödde valpen, en av de bruna hanarna, sökte systematiskt och tyst sin väg längs med Ellas kropp och fann sin väg mellan hennes bakben fram till spenarna och sörplade nöjt i sig.
Nästa valp, en skimmeltik -den fjärde som såg dagens ljus, gnydde högljutt av hunger och försökte ta närmaste vägen genom att klättra över Ellas rygg, men halkade tillbaka. Frustrerad och argt skrikande fann hon sen istället snabbt samma väg som brodern. Tredje valpen ”Kommandoran”, skimmeltik nr 2 som fram tills nu varit störst i gänget och tar för sig på alla plan, hon mer eller mindre kastade sig resolut upp och över Ellas rygg och fångade spenen i farten. För henne verkar det inte existera några hinder. Övriga gänget sov förnöjt och vaknade först lite senare.
Det ska bli kul och se deras fortsatta utveckling.
Snart 2 veckor!
Utvecklingen går snabbt framåt i valplådan och Ellas valpar är nu snart 2 veckor gamla. Det är oerhört fascinerande att få följa detta på så nära håll.
Valparna börjar nu greppa tag om inte bara Ellas spenar. De greppar varandras tassar och ben, min näsa och mina kläder och smakar av vad det kan vara. Utforskning av smak- och känselsinnet pågår för fullt! De börjar också bli allt bättre på att ta sig fram på alla fyra, men faller fortfarande omkull mer än de går.
De små öronlapparna börjar nu så smått anta en hängande form men på några så spretar de rakt ut och de ser rätt lustiga ut. Valparna har börjat att själva så smått tömma sig på urin och avföring. Ella är dock mycket noga med att hålla dem rena. De blir också alltmer drömaktiva. Det sprätter i tassar och ben, det rycker i de små nosarna och de ger ifrån sig både gläfs och små morrningar i sömnen. De diar inte lika ofta men sörplar i sig desto mer vid varje ditillfälle och det är mycket mätta valpar som stånkande kravlar sig iväg med stinna magar för att vila ut efter måltiden.
Valpen börjar öppna sina ögon runt två veckors ålder och möjligen att man nu kan börja se en lite glipa. Men även om de ännu inte ser något så märker man på dem att de är medvetna på ett annat sätt än tidigare. De lyfter huvudena mer kontrollerat och de verkar känna av när jag kommer ner till dem i valplådan även innan jag rör vid dem.
Ella lämnar nu valparna lite längre stunder men finns snabbt hos dem om det gnyr ifrån lådan eller när det är dags för mat och tvätt. Hon låter ännu inte vår andra hund Lava besöka valparna utan ställer sig då och blockerar valprummet. Lava brukar dock smyga dit när Ella är på annat håll och hon är väldigt nyfiken och vill nosa på dem!
Ögonen öppnas!
2 veckor drygt i valparnas liv har nu passerat och de utvecklas alltmer för var dag som går. Ögonen är nästan fullt öppna och de börjar bli allt bättre på att ta sig fram på alla fyra. Nu faller de inte omkull lika ofta även om det blir lite ”kullerbyttor” då och då.
Fortfarande sover eller äter de mesta tiden av dygnet men kortare perioder är de även vakna och då är de i full gång. Det börjar likna lite lek emellan dem där de greppar tag i varandras ben och kroppsdelar och nu hörs det betydligt mer ifrån dem. En av de bruna hannarna höll en hel serenad av morrande läten under gårdagen och man kunde riktigt se och höra hur han provade sina röstresurser.
De delar gärna med sig av blöta valppussar och de ”smakar” gärna både på näsa och fingrar när man sitter i valplådan och gullar med dem.
Glädje och oro!
Här hemma blir det livligare för var dag som går. Tiden går fort och valparna är nu drygt 3 veckor. Veckan inleddes lite turbulent då en av tikvalparna blev dålig. Hon svullnade upp under käken och hade ont. Aptiten och viljan att dia hade hon, men till mer än så räckte inte hennes energi. När valpar i allmänhet blir sjuka blir det snabbt kritiskt och synnerhet när de är så unga som 2 veckor. Men i och med att vi upptäckte det i princip direkt och hon fick bästa veterinärvård, så är hon nu återställd och åter igen en pigg och glad liten krabat som busar friskt med övriga syskon. Proverna gav inga svar om orsak men behandling och mediciner gav effekt och ibland får man vara nöjd med det.
Alla övriga valpar och vuxna hundar har mått bra hela tiden och ingen av dem har visat några symtom så det ger inte heller några ledtrådar. Men nu som sagt, verkar hon må finfint igen.
Växer gör de alla så det knakar och de har nu även fått börja äta lite fast föda. Lite svårt först att äta från tallrik, det är ju något nytt de måste lära sig istället för att bara suga. Jättegott tycker de allihop. De får samma foder som Ella, ett speciellt valpfoder för unga valpar och digivande tikar som de kommer att äta här hos oss. Någon vecka innan de flyttar kommer de successivt vänjas över på ett valpfoder av samma fabrikat men anpassat för valpar från 8 veckors ålder och den storlek de kommer ha som vuxna.
Valparna sover fortfarande mesta tiden men de stunder de är vakna är de desto piggare. Det busas för fullt och de biter i varann. Mycket händer dag från dag och bara över en natt ser öronlapparna ut att ha vuxit! Synen och hörseln utvecklas också allt mer även om lukt och känsel fortfarande är det viktigaste sinnet för dem. Tänderna börjar också att bryta fram, hörntänderna i underkäken var de första som blev synliga men även överkäkens hörntänder tittar fram så smått och det skriks rätt rejält när någon valp biter tag i öronlappen på ett syskon.
Dagtid när det är dags för distund så brukar de få lämna valplådan och komma ut i valprummet (= mitt hemmakontor) istället och det uppskattas! De är väldigt nyfikna och tar sig små utflykter på egen hand runt om i rummet och inspekterar vad som finns. Och efter att ha diat och busat så sover de nöjda på bädden på golvet.
Så här långt så är det ju bara korta stunder de är vakna men om någon vecka eller två, är chanserna lite större att få se dem vakna och ”in action” än vad det är just nu och de kommer tycka det blir spännande att få träffa på nya människor. De verkar redan nu tycka om att få krypa upp i famnen för en gosstund och de delar gärna med sig av små blöta kärvänliga valppussar.
Valparna med i forskningsprojekt!
Valparna har nu avslutat sitt första och kanske livs viktigaste uppdrag! Sedan födseln har de ingått i ett forskningsprojekt ”Whelping without pain” – Swedish University of Agricultural Sciences (SLU). Målsättningen med studien är att uppnå bättre smärtbehandling för tikar efter kejsarsnitt och vid smärttillstånd under digivning utan att medföra en ökad risk för valparna.
Ellas valpar har ingått som en kontrollgrupp av friska valpar till tik som valpat normalt och ej behandlats medicinskt. Vi har samlat in urin en gång i veckan fram tills de blivit 28 dagar gamla och urinen kommer användas för att mäta olika markörer och dessas nivåer vid normal utveckling av friska valpar.
Ungefär 16% av alla dräktiga tikar i Sverige drabbas av förlossningskomplikationer och 60% av dessa genomgår kejsarsnitt. Vid andra motsvarande bukingrepp får hundar som regel smärtlindrande läkemedel men då det saknas läkemedel som är godkända att ge till dräktiga tikar så får de tikar som snittas ej smärtlindrande behandling i samma utsträckning och sannolikt otillräckligt smärtlindring. Med studien vill man undersöka om de mediciner som används kan ge upphov till njurskador hos diande valpar och då behöver man samla in urin från friska valpar som fötts en naturlig förlossning och där tikar inte behandlas med medicin.
Drygt 4 veckor!
För oss känns det som tiden rusar iväg. Det gäller att passa på och njuta av dessa små krabater så mycket det bara går innan de flyttar hemifrån.
Det är ett gäng riktigt goa och mysiga valpar som gärna klättrar upp i knäet så fort de får chansen. Lilla skimmeltiken är helt återställd och lika pigg och alert som resten av gänget.
Stunderna de är vakna blir lite längre för var dag och då ägnar de sig åt att brottas med varann, dra och bita varann i öron och andra utstickande kroppsdelar, bära på leksaker och ruscha runt i valprummet. Valplådans lucka har fått bytas ut mot en högre, då några av kanaljerna lärt sig hur man klättrar över. Stora skimmeltiken ”Kommandoran”, vem annars 😊, var först att klättra ut medan lilla bruna tiken var nummer två att ta sig över men då in i lådan! Hon nyttjade listerna på luckans utsida och kunde på så sätt klättra in. Dock insåg hon sitt misstag när hon väl kommit över, att hon var ensam i lådan eftersom alla andra var ute i rummet. Luckan öppnades så hon kunde ta sig ut igen och hon var väldigt nöjd med det.
Förutom att de diar så äter de nu även två mål om dagen, morgon + kväll, med uppblött valpfoder och lite majsvälling. Aptiten är god och de ser ut som små bollar efter avslutad måltid. Ella får städa upp de sista resterna i matskålen och efter det brukar de alla ta sig en tupplur. Numer sover de hela nätterna så både Ella och vi övriga får lite välbehövliga sovtimmar. Men när morgonen gryr så hörs en symfoni av hungriga små valpar och då finns inte en chans att sova vidare innan de fått sig en distund.
De tar sig fram riktigt bra nu för tiden, det kan bli full galopp genom rummet men ibland kan avstånden missbedömas och de hinner inte riktigt bromsa upp farten. De små svansarna viftas det för fullt med när de blir glada och valppussar delas ut till allt och alla så fort de får chansen.
Ella lämnar dem längre stunder men finns på plats när det är di-dags och mysstunder och hon är fortfarande väldigt tolerant när de biter och drar i hennes läppar och öron. Lite antydan till fostran visade hon upp i dag på morgonen då hon sa till valparna när de var lite stökiga och efter några gruffanden från henne så satt de alla samlade fint och stilla.
Vi har haft en del besökare här hemma, både bekanta till familjen och valpköpare. Toppen tycker valparna som gärna tar plats i knäet på våra gäster.
Ännu så länge så tillbringar valparna tiden valprummet och det kan även bli en liten kvällsslummer i knäet i TV-fåtlöljen, men tids nog så blir det dags för dem att även få utforska lite mer och så småningom även få vistas ute i trädgården.
Fullt ös i valphagen!
Valparna är nu 6 veckor och det är ena riktigt goa och charmiga små filurer. Det kan gå rätt häftigt till när de röjer runt och jag är väldigt tacksam att vi kan ha dem i valphagen större delen av dagarna. Ella fortsätter sin fostran som varvas med lek och hon ser nu ut att gå in för att mer ”punktmarkera” vissa av valparna lite extra så de ska lära sig vem som bestämmer.
Det finns mycket nyfikenhet och framåtanda i dem och de verkar ha en hel del kamplust också. I sitt första möte med upptinat vilt, en duva, visade de alla fin vilja att apportera och de kom stolt och glatt och visade upp pippin. Härliga små valpar som säkert kan bli riktigt roligt att jobba med framöver
Redo för stora världen!
Snart bär det av ut i stora världen för våra småttingar. Efter mycket funderande fram och tillbaka så blev det till slut den valp som valde mig som blir kvar på gården. Den bruna lilla tiken och hon heter Fanni!
Valparna är nu drygt 7 veckor och nu i veckan är det dags för dem att ”lämna boet”. De är tidvis bokstavligt talat nästintill ”flygfärdiga” och det gäller att passa på dem när deras äventyrslust och våghalsighet blir lite väl stor. Men där emellan är de också världens mysigaste små krabater som gärna kryper upp och tar sig en gosestund i knäet. Och när man hanterar dem en och en är de väldigt trevliga och följsamma.
Vi försöker förbereda dem så smått här hemma på det som väntar dem så det har blivit kortare biltur upp till skogen där vi tagit oss en liten skogsutflykt. Mamma Ella var med och valparna delades upp i två gäng som fick följa henne lösa. Skogen gillade de verkligen och de klättrade runt bland stock och sten men höll hela tiden fin kontakt och koll på var Ella var.
De har även fått prova på att gå i koppel lite kortare turer här på gården varvat med att få följa med fritt. De är riktigt duktiga tycker jag.
En upptinade liten räv som vi apporttränat de vuxna hundarna med, fick valparna hälsa. Lite försiktiga var de flesta valpar till en början men det gick snabbt över och alla var sen väldigt nyfikna och närgångna. Minsta hanen (valp 7) visade också att en 2,5 kg räv inte är några större problem att släpa iväg även om man själv inte väger så värst mycket mer. Han fick även lite hjälp av sina syskon , så det finns gott gry i dem 😊.
Som alltid är det en hel del fixande under den sista veckan innan valparna ska flytta. Vi har haft besök av veterinären som besiktat dem och de är nu även vaccinerade och idmärkta med chip.
Sista veckan här hemma blir med blandade känslor. De visar tydligt att de är redo för större utmaningar och äventyr samtidigt som vi kommer sakna dem ofantligt mycket. Det känns så bra att de har fina familjer och bra hem som väntar på dem.
Lycka till!
Nu har alla valpar flyttat till sina nya familjer.
Det har varit en helg med många känslor. En stor saknad över att inte ha alla små valpar här i huset längre och samtidigt stor glädje att allihop kommer till så fina hem där de kommer bli väl omhändertagna och omtyckta av er.
Så det är med stor stolthet vi lämnar över dessa små fina trevliga krabater till er och vi hoppas och tror att ni kommer få mycket roligt tillsammans.
Vi ses framöver på våra valpträffar och ni är alltid varmt välkomna om ni har vägarna förbi.
Lycka till allihop!
Fanni blir kvar här på gården medan tikarna Faxa och Isa (Felise) flyttar till Bjursås respektive Orsa.
Faico och Scott (Flekken Scott) flyttar till grannlandet Norge till Mo i Rana respektive Kristiansand.
Frodos och Franks nya adresser blir Värmdö och Stockholm.
Kennel Gruffwe Rijs
Alla valpar är tingade och har nya hem som väntar på dem.
Om du är intresserad av valp i framtida kull, så kontakta oss gärna.